Igår var veckans enda helt lediga dag. Jätteskönt- sov ut länge, var i stan, tog mig en 8 km-runda ute, springandes. Kvällen avslutades med Melodifestival hos Sofie och Robin. Trevlig kväll! :) Medan Sofie kämpade med att få oss att rösta på bidragen satt jag och Robin och skrattade åt misstag som kunde ha skett och hur det hade kunnat bli då, typ om Molly Sandén hade trasslat fast sig i sina kedjor eller om Dannys dräkt hade fått kortslutning.
Jag har haft en vecka utan motivation- träningen har gått hyffsat, de pass jag gjort men det är enbart för att jag vet att jag MÅSTE, jobba även om motvind, om det ska bli några resultat.
Ännu trött idag, och huvudvärk, men ska ändå göra mig ett pass. Får se om det blir en jogg eller något annat.
Jag la i fredags upp träningsveckan som väntar, i grova drag- typ måndag, löpning, tisdag fys osv.... Idag ska jag skriva ner vad varje pass ska innehålla. Försöker göra träningen så allround som möjligt, så jag varierar konditionen till både löpning, spinning och simning. Jag är lite trött på den klassiska styrketräningen så jag försöker köra med crossinspirerat varvat med vanlig styrketräning. Håller ännu på att lära mig, så det är mycket söka på nätet, läsa och leta. Riktigt roligt se om man lyckas ta sig dit man vill med den metoden :)
För ett år sedan var jag i full gång med löpträningen inför mitt livs första halvmarathon. Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på, då jag alltid bara bollsportat, aldrig distanslöpt. När vi anmälde oss med tjejerna var jag sugen att backa, för jag trodde inte att jag skulle fixa det. Tillslut satte jag upp ett mål. Jag skulle klara loppet på 2 timmar sharp. 11 maj 2011 stod jag där på startlinjen i Göteborg, nervös som få men laddad till 1000. 21,1 km framför mig och jag, med ett trasigt knä. Men, jag hade tagit med mig kryckorna i bilen ner till Göteborg, som safe ifall jag inte skulle kunna gå efter loppet. Jag bestämde mig för att köra på så länge det gick och bryta så fort jag kände av smärta i knät. (Hade vilat 2 månader från skadetillfället så det kändes rätt okej inför start, och konditionen var ju inte vad den borde). Starten gick och mina ben pinnande på. Hittade ganska snabbt en skön fart att hålla. Kände mig stark och efter 10 km var jag ännu pigg (!) Jag bestämde mig då för att jag skulle slutföra loppet. Sagt och gjort, jag tog mig i mål, och hade slutfört min första halvmarathon. Lyckan visste inga gränser. Jag hade gjort det jag inte trodde jag skulle klara!
Nästan ett år senare står jag fortfarande kvar på rehabstadiet av knät, påväg tillbaka. Många undrar om det verkligen var värt utsätta sig för detta för en sak som 21 km löpning. JA svarar jag då.
Det är en fantastisk känsla att pressa sig lite hårdare än man egentligen tror man klarar och se var man har sin gräns någonstans, fysiskt och mentalt. Man stärker sin självkänsla och inser att man klarar mycket mer än man tror, bara man är villig att underkasta sig det arbete som krävs för att nå sina mål. Med andra ord, från handbollsspelare till att ha klarat ett halvmarathon, det gick!
Strategi: Ett tydligt mål och järnvilja.
Jag har sedan en liten tid börjat om med löpningen för att se om jag kan prestera på olika distanser- 5 km, 10 km och 21,1 km. Allt detta på en bestämd tid. Under tiden funderingarna kring upplägg av träning och efter att ha fixat grundträningen så har tankarna kommit kring att göra ett marathon, dvs 42,2 km, år 2013...
Om det går som jag vill...
5 km maj, 10 km i augusti, 21,1 km i september (2012)- fortsatt löpträning & fysträning under vintersäsong (2012-2013)- Göteborgsvarvet Maj (2013)- Marathon sommar (2013)- BAMM (30) augusti (2013)
Får se om min fundering till plan håller... Jag siktat ditåt, man ska ju hålla sig hel också ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar