Detta är en liten del av det som väntar mig en av de
två kurserna jag läser nu. Omvårdnad- Hälsa och
mikrobiologi/vårdhygien.

Jag har börjat läsa igen efter en kurs tillgodo. Denna gången går två kurser parallellt med varandra- Mikrobiologi/vårdhygien och Omvårdnad- Hälsa. Båda kurserna känns väldigt inspirerande! Det är roligt att ha börjat plugga igen. Då jag hittat en grupp med tjejer där vi alla är i liknande ålder, funkar plugget jättebra och man känner sig inte som om man "vuxit ur" studierna. Tvärtom, motiverad och mer mogen i tanken nu än när jag var 20 och läste. Har en annan uppfattning om livet, mer erfarenhet, arbetat i vårdmiljö i 6 år och gått igenom ett och annan tung sak, men även flera bra saker i livet som jag har nytta av.
Jag ska nog se till att bli en riktigt bra sjuksköterska, från Januari 2015 :)
Min lillasyster tar examen nu i juni och blir även hon sjuksköterska. Det är inspirerande att ha henne framför sig och sporras av hennes framgång!

Just nu har jag laddat hem några avsnitt av P3-dokumentär. Det är intressant att lyssna på, och kommande vecka ska jag åka en hel del tåg, så det är en perfekt sysselsättning för det!

Jag får besök av Anna på lördag- ska bli jättekul! några dagar med min fina vän. Träna ihop, äta god mat, prata prata prata, åka hem till familjen med skidorna i hopp om fint väder och bara ha det gott. Jag längtar!

Dagen har varit lång. Vaknade kl 04.07 med ett ryck. Hjärtat klappade på i 200 direkt och jag vart klarvaken på millisekunder. Tanken slog mig att ÅH! Jag ska ju öppna på jobbet kl 06.20 och jag ingen nyckel och inget passerkort! Hur gör jag?! Ska jag ringa chefen? neeej, klockan är ju mitt i natten. Ska jag bara underhålla kunderna ute på gatan? näää, vad billigt vore inte det? Jag fick helt enkelt kliva upp i samma sekund som tankarna rusade i huvudet, och ta mig till jobbet en timme tidigare än tänkt. Kl 05.17 var jag på jobbet, väntades på våran städerska som börjar tidigt. Följde med henne in och kunde börja jobba. Nu är jag trött, men får faktiskt skylla bara mig själv. Mitt egna fel att jag inte tänker till före istället för efter!
Men... hela den här veckan har varit rörig. Flera bakslag... Så jag har inte varit på min absoluta topp om jag får klaga lite. Det som dämpar mitt gnäll är ju att det alltid finns dem som har det värre. Jag vet ju att mitt går över och återgår till sitt normala snart, medan det som händer för andra kommer bli en bestående smärta. Tänker fortfarande på dig vännen! Det skär i mitt hjärta att du lider och har det svårt. <3